Påkörd

Så, åter till gårdagen! Jag och mormor åkte upp till Kinnekullegården för att luncha och när vi kommer tillbaka till bilen så upptäcker vi att kofångaren i bak är intryckt. Ja, ni kan nog fatta själva hur fantastiskt underbart glad jag blev över detta och mina små skutt jag gjorde kunde säkert misstas som glädjeskutt, eller inte...iallafall inte om man stid utomhus så man hörde vad jag skrek under tiden jag hoppade. FAAAN vad sur jag blev! Men så plötsligt kommer det en man springande som säger att han har bilder å bilen som backade på mig och han har zoomat in nummerplåten så den syns, wiiiho! Jag följer med honom upp i restaurangen igen och byter uppgifter så jag kan få bilderna mailade till mig och han och hans vänner lovar att ställa upp som vittnen om så skulle behövas men så när vi står där och muttrar så kommer bilen som backat på tillbaka och parkerar bredvid min bil så jag springer ner till den igen. När jag kommer dit så försöker gubben som kört lura i mig att han stått där och väntat hela tiden på mig, haha, bra försök men det funkade inte riktigt som han hade hoppats och han blev ganska tyst när jag sa att det fanns vittnen och bildbevis på att han hade åkt därifrån. Hur som helst så ska jag ordna med försäkringar och sånt idag men jag tror detta kommer lösas på ett bra sätt. 


        

Bilderna här har Lennart tagit, mannen som hjälpte mig, tack så mycket!




Kommentarer
Postat av: Mamma

Kul att det finns medmänniskor som vågar "lägga sig i" brukar för det mesta vara tvärtom. Heder åt Lennart och co.

2010-10-06 @ 17:33:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0