Thessan K

Det finns en sak jag inte riktigt förstår med den svenska mentaliteten och det är detta med drömmar och mål eller snarare avsaknaden av det eller det är ju egentligen inte sant det heller utan problemet är det att om någon råkar ha en dröm så finns det alltid massa personer som ska klanka ner på drömmen och sedan se till att trycka tillbaka en i sina skor så hårt det bara går så man gärna inte tar sig därifrån igen. Detta måste väl falla in under kategorin "den svenska avundssjukan" men jag tycker det är förjävligt rent ut sagt. En annan vinkel av problemet är när man berättar om sina drömmar och mål och personen som lyssnar inte riktigt fattar vidden av det hela för det låter lite för bra ett exempel av detta hände mig i veckan. Jag fick fråga om vad jag jobbade med och jag svarade "jag pluggar i trollhättan" varpå personen jag pratar med säger " jaha, men det är väl dumt att åka till komvux i trollhättan när vi har ett här" VA? vadå komvux...vem förutsätter att man pluggar på komvux istället för högskola? Jag må vara blond men jag är inte såpass korkad att det skulle vara otänkbart att jag pluggade "på riktigt". Samtalet fortsatte och slutade med att jag fick förklara varför jag inte ville bo hos mamma när jag ska flytta till Sthlm. Är landet verkligen så skruvat eller är det bara här i skithålorna som denna mentaliteten finns? En annan skön kommentar kom från en vän till familjen. Vi pratade åter igen om skolan och sen kläckte hon "Men efter skolan ska du väl skaffa dig ett riktigt jobb och inte hålla på med dedär" Vad hon medade med "dedär" var internationell politik och det kan man inte skaffa sig ett riktigt jobb med antagligen men om jag sätter mig 5 år i skola med studielån skulle jag nog inte plugga något som man inte skulle kunna få ett RIKTIGT jobb med jag klassar inte posten som ett riktigt jobb efter högskole/universitetsstudier. Det är som om man skulle utbilda sig till läkare och sen när man är klar bli snabbmatskassörska. Det är absolut inget fel med att vara det men har man en utbildning så har man väl det av en anledning och då ska man använda den... eller är jag helt ute och cyklar nu?


Varför kan inte bara drömmar och mål uppmuntras och hejas på. Barn med totalt orealistiska mål hejas på varför kan då inte vuxna med karriärsmål också få hejarrop men nej, vi måste tydligen trycka ner alla tillbaka i sina skor och skrota deras drömmar för ambition är fult gott folk, glöm inte det!



XOXO